2008-11-19

långstrumpskomplex.


det finns en mängd utvecklingspsykologer som har olika teorier och idéer om faser som barn genomgår i sin utveckling.
det är tex freuds orala, oidapala eller latenta faser.
jean piagets sensmotoriska, för-operationella, formal-operationella faser.
margaret mahler
bidrog med den normalt autistiska, övnings och närmandefasen tex.
även moderna psykologer som jesper juul och monica rödstam tar upp olika utvecklingsfaser eller kriser som det också kallas.
men ingen har kommit närmare gåtan pippi-långstrump-fasen.
den infaller normalt kring barnets treårsdag. och den lamslår ofta en hel familj.
vi är drabbade.
och alla i familjen är transformerade till oigenkännlighet.
det började med att storasyster ville ha flätor i håret varje dag. självklart fick hon det!
sedan blev den där gamla käpphästen som stått ensam i ett hörn i hennes rum så länge, flitigt använd. det hopplades runt och tjoades om lillagubben hela dagarna. (stackars sune som bor i lägenheten under.) när storasyster är pippi långstrump sjunger hon OAVBRUTET "och jag har nya fräääknar och prickit sommarskinn" något som kan vara fint någon skolavslutning då och då, men när det håller på i månader är den sången inte riktigt lika magisk längre.
sedan började allt liksom rasa samman och vi alla här hemma förlorade våra roller inom familjen. vi har ingen bebis-lillasyster längre. vi har en liten apa. en herr-apa som heter herr nilsson. och skulle någon tilltala lillasyster med hennes normala namn så hojtas det om att "det är ju HERR NILSSON!" så nu gör vi välling till herr nilsson, herr nilsson har bajsat, kan du ge herr nilsson lite gröt. osv, osv. och ute bland folk undrar nog dom varför mamman kallar sin gulliga lilla flickebebis "apan". (iallafall när storasyster är med.)
förresten det finns ingen mamma här hemma längre. jag är annika.
och pappan är tommy.
det känns nästan lite incestuöst när annika pussartommy när han går till skolan (jobbet) på morgonen.
och när man kommer på sig själv att ropa "tommy! kan inte du kolla om räkningarna är betalda" eller något annat vuxentråk, och han svarar "ok annika, jag ska bara gå ut med soporna först" så undrar man om man verkligen kommer hitta tillbaka till varandra igen!?
och stackars lillasyster, kommer denna aplika behandling sätta spår i hennes framtida jaguppfattning?
men det bra är att storasyster blir otroligt duktig på allting nu när hon är pippi. hon kan klä på sig allt själv alltså ALLT, från strumporoch fingervantar till termobyxor OCH dra dom över skorna, hon äter fint med stora bestick, både kniv och gaffel, hon dukar av, sätter in i diskmaskinen och sköter sig fantastiskt bra med allting!

så det kanske är värt det. trots att jag numera är en nioårig mes-präktig flicka som pussas med sin lika mes-präktiga brorsa tommy och har en liten herr-apa som ligger i en röd urban jungle vagn, iklädd en brun overall från åhlens när vi är ute och går.

10 kommentarer:

mustafa sa...

hur sover hon - med de extremstora skorna på huvudkudden? äter spagetti med sax? tvingar hon er växla in barnbidraget till guldpengar som sedan stoppas i kappsäcken?

om svaret på ovanstående frågor är nej så lider hon förmodligen inte av långstrumpskomplexet. en korrektare diagnos vore att hon fått sig en släng av demonregissörskomplexet som även drabbat storheter som bergman, norén och kubrick.

OttoPippi sa...

*ASG*!!!!! :-) :-) :-) :-)

Herregud "Annika"!!! Och hur skall det gå för mig med TVÅ sådana på samma gång som redan sedan ett år sen har tillbring x antal timmar varje vecka framför Pippi dvd:erna??? Jag kallar mig ju inte OttoPippi för intet liksom!!

med nål och tråd sa...

Haha så galet. Det måste förvrida huvudet på en.

BRUNo.RANGE sa...

HAHAHA, detta förgyllde min morgon! Jag säger bara LYCKA TILL och ser med fasa fram emot detta här hemma...

Morvern sa...

:) Hihi! Men det går över skulle jag tro. tyvärr kanske man ska tillägga...

Veja cecilia sa...

fantastiskt berättat!

Susanna sa...

*skrattar* vilken berättelse! har hört att samma utspelats hemma hov våra vänner, där började dagispersonalen tvivla på om barnets föräldrar verkligen var E och J och inte tommy och annika så som lilla pippi påstod varje dag, i flera månader. nu har hon fyllt 4 och har kommit ur pippifasen!

malinjohanna sa...

*skrattar högt* Tack för att du förgyller min dag, en dag med en mycket trotsig 2-åring. Hittade hit till din blogg idag, hoppas det är ok att jag länkar till dig, din blogg blev genast en favorit!

www.sammyrose.blogg.se sa...

Hahah, vilket trevligt inlägg. Vilken tur att du tipsade mig, annars hade jag missat det!

GOBLIgobli sa...

HAHAHAHAA!! :-D Tackar även jag för denna underbara historia. *skrattar, gråter, ramlar av stolen*