2009-01-17

ett brinn för mig.


tidigt i somras satt jag och googlade på "förklädesklänning". då kom jag hit.
det var då fnurr-tråden började få fnurr om man säger så.
sy kanske man ska börja med? till barnen kanske? det var ju ett tag sedan...
men blogga? näää. vem vill kolla det och va pinsamt om någon man känner ser det. och hänga ut sina barn? och berätta vad man ätit till lunch och skriva om man bråkat med mannen.
njeee. inget för mig.
men vilken tur att man fortsatte. att man började så smått med att lite försynt lägga ut någon liten trasa som man gjort och började kommentera andras inlägg och lägga in andra bloggare på sin lista.
ett mer kreativt halvår har jag nog aldrig haft. (och jag jobbar ju ändå som kreatör). och att kolla runt och följa med och titta på vad alla andra gör är så otroligt inspirerande!
man vill göra en väska som kattching, en rittmeisterbyxa som mustafa och en vuxenklänning som rino. och ha tid att förverkliga allt som denna mannen har pengar. det bästa med den här sortens bloggning är att man inte berättar en massa ointressant dynga (om nu inte detta inlägget räknas dit) utan det man lägger ut läses av andra intresserade. en liten bit av exhibitionism ingår väl också?
så tack florin, som nu har varit med i två år. (det firar hon med att lotta ut ett smycke.)
och varför brinner ni för det här med att sy och att blogga?

10 kommentarer:

Susanna sa...

Jag är glad för att du började hänga ut en och annan trasa, för dina trasor är ju så väldigt fina!

Jag som trodde jag var lite unik med syblogg när jag började i våras då jag inte visste vad en syblogg var men hittade snart många andra. Och det är ju så kul att dela sitt intresse med andra och få inspiration, hjälp och kritik på det man gör. Utan sybloggar hade jag inte gjort hälften så mycket som jag gjort och inte heller kunnat utvecklas på samma sätt. Sybloggning rockar!

Minimojj sa...

Hi hi håller helt med ditt inlägg. Är ju själv väldigt ny på det här med pysselbloggandet. Å som du skrev är vanliga bloggar inget för mig. Barn, liv och man vill man ju hålla lite privat men alla kreativa bloggar är ju helt underbara att surfa runt på. Å din blogg är faktist en av de finase. Designen är snygg och enkel och du gör alltid fina saker! Tack för att vi får titta och läsa :)
Mvh Lexie/Minimojj

agge sa...

Jag har knappt hållit på ett år med bloggandet o trodde oxå att jag var rätt ensam om en syblogg, så jag blev mkt förvånad när jag hittade hundratals till...hihi..har nog inte hittat alla än!
Det är kul o se vad folk tycker om det man gör, det är ju det som driver en framåt...
O så blir det som en slags gemenskap..en egen liten värld med likasinnade!
Kram på er alla därute!

Kattching sa...

oj! det är inte varje dag man blir omnämnd i en sån här exellent blogg! ;)
men, ja, jag håller med dig, man blir så otroligt inspiererad av alla andras bloggar. å nu när man börjat få så mycket kommentarer, och man kommenterar andras inlägg, så blir man ju ännu mer peppad på att fortsätta blogga och sy ännu mer!
å hur det hela började? jag ville sy en förklädesklänning, googlade på detsamma och hamnade på några sybloggar...sen va jag körd! :)

Bobo sa...

I drygt två månader har jag bloggat och sytt mer aktivt än tidigare och jag håller med dig om att aldrig haft en mer kreativ tid. Det är som att bloggen sporrar mig att tillverka mer och att läsa andra bloggar inspirerar till nya alster, inte minst din snygga blogg! Så tänker jag också att vad häftigt det skulle ha varit om min mamma bloggat, att kunna gå tillbaka och se allt fantastiskt som hon sytt, stickat, virkat etc under alla år. Tror faktiskt att jag måste göra ett inlägg om det snart. :)

malinjohanna sa...

För min del började jag blogga för att kunna vara med i byten och hemlisar. Hur jag hittade till den första sybloggen minns jag inte, men jag minns att jag först började läsa Gekkos blogg. Nu är listan på bloggar jag följer mycket lång och jag imponeras, och förundras, över att de flesta tycks sälja sina alster på ett eller flera ställen, trots att många hållit på en kort tid med att sy. Det tyder ju verkligen på ett brinnande intresse. Kanske efterfrågan på handsytt är större i Sverige eller så är Jantelagen strängare på min sida vattnet, vem vet?

www.sammyrose.blogg.se sa...

Jag håller med. Jag trodde aldrig att jag skulle bli så sporrad av att blogga. Allt känns roligare, jag plåtar och gör mkt mer sen jag börjat blogga. Skoj, skoj.

Ett Tu Tre sa...

Ja, varför, vilken spännande fråga, kanske ett forskningsämne om några år. Jag började för ett och ett halvt år sedan, efter att ha googlat på bärselar och mei tai, och också hunnit sy tre av det senare slaget. Från sjalbarn och vidare till bl.a. Knåpmodern, tillsammans med insikten att vi inte behövde fler mei taier fick mig att börja sy barnkläder istället och strax efter blogga om det. Om andra bloggare fick mig inspirerad kanske jag kan göra samma sak, och sen är det så roligt att kunna gå tillbaka och faktiskt se sin egen utveckling.

fnurr sa...

vad roligt att höra era historier! mer!

rino sa...

kul att läsa era kommentarer!
själv minns jag inte hur jag hittade de första sybloggarna men startade en egen i stort sett samtidigt som jag började sy! Kände nog ett behov av att dokumentera och kommunicera... Nåt jag gillar med sybloggvärlden är att den är vänlig och opretentiös!
Syendet o bloggandet är för mig ett eget rum, ett skapande avskilt från vardagen.
Ibland tenderar jobb o barn och allt det där att äta upp en men med tygerna är man fri att ta vilka vägar man vill:-)