


för att jag slapp ligga och skrika och sparka på golvet.
för att mina barn lugnt kunde sova vidare och min sambo vågade prata med mig hela kvällen.
igår skulle jag lite lätt slänga ihop en klänning till storasyster, i ett tyg som jag köpte på
loppis häromdan. "väldigt tufft" enligt henne.
jag ville
vändsy den och ha dragkedja hela vägen fram. när jag kom till ärmhålen så sa det stopp. jag kollade alla excellenta
tutorials som finns bla
den här och
den här.jag har gjort det förrut så det skulle ju inte vara något problem. men där hade jag fel. det funkade INTE. jag tror att det var för att jag redan satt i
dragkedjan och det blev för trångt att vända. men jag kämpade på och höll på att bli totalt galen och få ett utbrott. ni vet den där känslan när man gick i skolan och inte fattade ett
mattetal som läraren försökte förklara och hur man än ansträngde sig så förstod man det ändå inte, blandat med känslan av när man var liten och hade klätt på sig alla kläder och stod i hallen och svettades och försökte knyta skosnören med
tumvantar-typ.då
mejlade jag
thea.jag fick några enkla extratips såsom:
"Det jag brukar göra numer är att jag lägger plagget som det ska se ut färdigt. Dån viker jag in sömsmånerna i ärmarna. Sen sticker jag in ena handen genom vändningshålet (som väl är lite mindre nu, eftersom du har fått dit en dragkedja, annars har man ju hela klänningens rymd), tar tag i sömsmånerna och håller fast dem medan jag drar ut. På så vis behöver man inte tänka så mycket, utan man "vet" hur det måste sitta ihop."
och vips var det lätt som en
plätt!
tack igen!